Tänker till. Läser på. Värderar. Ifrågasätter. Många blir sjuka av sin medicin och sen tror man att man fått en ny sjukdom. Det värsta som kan hända är att nu får en ny medicin mot biverkningarna. Den nya medicinen kommer ge nya biverkningar som kräver nya mediciner. Sjukare och sjukare… ofta på grund av en första medicin som inte fungerar i det långa loppet. (Medicin är oftast bara bra i akuta skeden) Mår du bra av din medicin ska inget ändras. Inlägget om Levaxin kom till efter kommunikation med ännu en person som mår dåligt, medicinen funkar inte och biverkningarna var stora. Jag har lyssnar på liknande oerhört många gånger. Jag har också varit med när några valt att med läkare fasa ut och efter ett tag mått betydligt mycket bättre utan medicin än med. Betyder naturligtvis inte att detta är rätt för alla – men lika lite att medicin och mer medicin är rätt för alla! Det är den senare tanken jag vill väcka. Tänk. Ifrågasätt. Läs på. Utvärdera. Det finns naturligtvis du som mår bättre med medicin än utan.
Matförpackningar, flaskor, plastpåsar, fiskenät och fibrer från syntetkläder. Varje år skadas mängder av djur av plasten i havet. Valar, sälar, sjöfåglar, sköldpaddor och många andra djur fastnar i skräpet och drunknar, svälter ihjäl eller skadas svårt. De djur som äter plastskräp kvävs eller får inre skador, och plastbitarna kan ge dem en falsk mättnadskänsla som gör att de svälter. Många fiskar och andra havsdjur misstar riktigt små plastbitar, mikroplaster, för plankton. Vi människor befinner oss överst i näringskedjan. Hur vi påverkas av att äta djur som i sin tur har ätit plast finns det ännu inga studier på. Varifrån kommer plasten i havet? En stor del av den plast som hamnar i havet är engångsförpackningar och plastpåsar. Majoriteten av allt skräp som finns i havet har slängts på land och förts till havet med regnvatten, vindar och floder. I havet sönderdelas plastskräpet långsamt till mindre delar och blir till slut till så kallade mikroplaster, som inte bryts ned på flera hundra år och som är nästintill omöjliga att fånga upp.
Det vet hon bäst själv och ingen annan, så jag litar på henne. På samma sätt som jag litar på alla de som säger att sådan behandling är det enda sätt de kan känna sig bekväma i sin kropp, oavsett hur omvärlden behandlar dem.